Flygresan Auckland-Samoa
Vid gaten till planet till Samoa träffade jag på min första samoan som började prata med mig. Han var en missionär som skulle till PNG (mormon tror jag), och han började prata om Guds ord med mig. Jag ville vara artig och frågade lite om hans tro och läste lite stycken ur bibeln som han valde ut, och då började han fråga om jag ville ha hans ena bibel (vilket egentligen var bibeln + 2 andra böcker, så blytung var den). Jag lyckades tacka nej på ett artigt sätt tror jag. Det sjukaste var att han var så otroligt jävla snygg. Antagligen en av de snyggaste människor jag någonsin sett. Han hade antagligen kunnat konvertera mig till vad som helst som inte är en kyrka som förbjuder samliv före äktenskap (nåja, nästan, riktigt så lättköpt är jag inte. Tänker jag såhär i efterhand iallafall, där och då var jag nog väldigt lost i hans långa ögonfransar och djupa bruna ögon. Och den snygga kostymen gjorde inte det hela sämre).
På planet hamnade jag bredvid en annan samoan, och denna gång fick jag fönsterplats (jippi!). Redan efter att ha träffat dessa två samoaner insåg jag vad som menades med deras artighet. Denne fick nästan panik för att han fick så bråttom att ställa sig upp när jag frågade om jag kunde få komma förbi. Och när vi kom fram tog han ner min väska och gav till mig som en riktig gentleman.
Ankomsten till Samoa var magisk. De tre timmarna dit var fantastiskt vackra med vita fluffiga moln över ett ändlöst blått hav och lika blå himmel. När vi var 15 minuter från vårt mål flög vi förbi en regnbåge och när vi kom fram möttes vi av ännu en (det hade tydligen regnat på eftermiddagen). Samoa var så otroligt vackert, och jag fick en smärre adrenalinkick när vi gick in för landning. Lyckan var total när jag klev av planet in i den fuktiga värmen, och jag kunde knappt fatta att jag äntligen var framme efter ett års drömmande och planerande.
Därför blev väntan vid passkontrollen och bagaget så otroligt frustrerande, jag ville ju bara utforska allt direkt. Eftersom jag hade ett studievisa tog dessutom min passkontroll för evigt, mannen som skulle stämpla passet hade tydligen inte använt den stämpeln på evigheter eftersom han inte kunde hitta den på ett bra tag. Sen fick han testköra den några gånger, och trots det syns det knappt vad som är stämplat i mitt pass. Vid bagaget stod ett litet samoanskt band som spelade gitarr och ukulele och sjöng fantastiskt fint. Så välkommen har jag nog aldrig känt mig på en flygplats.