Söndag i samoanskt tempo
Denna dag blev underbar påsksöndag i typiskt samoanskt tempo. Jag började med att strosa omkring på morgonen för att beundra gryningen.
Därefter blev det ett besök till ett av världens åtta Bahaitempel med David och Sue. Där fick jag höra den vackraste sång jag någonsin har upplevt. Samoaner har väldigt vackra och mjuka röster, och de flesta kan konsten att sjunga (och dansa). Detta i form av en a capella-körsång på melodisk samoanska i ett tempel med fantastiskt akustik var helt enkelt otroligt vackert. Nästan så att tillochmed jag blev religiös. Hela mässan var för övrigt så avslappnande att jag verkligen fick kämpa för att hålla mig vaken. Tyvärr var det inte riktigt läge för att smattra iväg med kameran, men jag ska bege mig dit när det är mindre folk och mjukare ljus.
Därefter bjöds det på citrongrästé (sjukt gott!) i en sval fale bredvid templet och trevligt umgänge. Träffade en norrman där som började prata norsk/svenska med mig, så det blev första gången jag pratade svenska sen jag kom hit. Trodde inte att det skulle hända inom en vecka.
Sedan vandrade David, Sue och jag runt templets välskötta ägor för att efter detta bege oss till deras hus. Vi hade dock alla drabbats av det samoanska söndags-tempot och beslutade oss för att vila en stund. Jag fick hängmattan på altanen som tydligen inte använts på ett tag. Den var helt fantastiskt och jag sov gott i alldeles för många timmar. Därefter lagade vi middag, jag öppnade och skrapade ur en kokosnöt (vilket gick betydligt snabbare än första gången), lekte med katten och chillade vidare. Vi diskuterade lite foto och böcker och var i riktigt slapp söndagsstämning.